Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett ströftåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvilken gemen intrig! Nå, huru upptog Aurora
denna nyhet?»
Hon förlorade i första ögonblicket medvetandet,
och när hon ändtligen genom allas våra
förenade bemödanden hade återvunnit sansningen, gaf
hon sig ingen ro, förrän hon begifvit sig på väg
till eder.»
»Arma, älskande flicka!» suckade jag. »Nå, och
sedan?»
»Två af hennes syskonbarn, nämligen de båda
äldsta flickorna, skulle åtfölja henne, men när dessa
återkommo efter ett par timmar, voro de ensamma
och berättade med alla tecken till fasa, att ett par
karlar hade bland bergen öfverfallit dem, gripit
min matmoder, kastat henne i en tillreds stående
vagn och derpå skyndsamt aflägsnat sig. Ack, herre,
hvad skola vi nu företaga?»
»Du har väl icke med dig det der brefvet?»
»Till min matmoder?»
»Ja!»
»Verkligen menar jag, att den gamle herren
räckte mig äfven det, när jag tog afsked af de goda
menniskorna i Innsbruck.»
Heinrich sökte och framletade slutligen
skrifvelsen. Det var en skrynklig pappersbit, på
hvilken jag såg tydliga spår af tårar — min Anroras
tårar.
»Ah!» utropade jag, så snart jag granskat
handstilen. »Ingen annan än Ulrik Apfelbaum har gjort
detta.»
Utan svårighet hade jag nämligen igenkänt
samma handstil, som engång förut mött mina ögon
i den skrifvelse till drottningen, hvilken Karin
Eriksdotter mottagit af Ulrik Apfelbaum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
