Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Främst redo på sediga gångare Aurora, Strahl
och hennes tjenarinna, hvarefter jag med mina tjugo
man, väl beväpnade med svärd och eldvapen, följde.
Jag ansåg mig icke behöfva sända några i förväg
till att undersöka trakten, ty vi befunno oss ännu
midt ibland de byar, hvarest svenske krigare lågo
i vinterqvarter. Det föreföll mig icke troligt, att
någon skulle kunna drista sig att här lägga sig i
försåt.
Då vände sig den ädla jungfrun till mig,
sägande:
»Menen I icke, att våra gångare kunde behöfva
hvila sig en stund?»
Jag red fram till hennes sida.
»Om I tillåten det, ädla jungfru, så vilja vi
rasta några minuter. Färden skall sedan gå så
mycket snabbare undan.»
»Hvad sägen I om den vackra lunden derborta?
Skulle den icke blifva en passande plats?»
»I egen att befalla!»
»Nej, jag är blott en oförståndig flicka, men I
ären en erfaren krigare. Jag ställer mig villigt
under ert kommando, om jag blott slipper exercera
med de der tunga skjutvapnen.»
Vi skrattade hjertligt åt hennes skämt. Den
fagra flickans ungdomliga skratt klingade gladt och
friskt i den klara, men kyliga luften.
Vi slogo läger. Täcken utbreddes, på hvilka
jungfrun och tjenarinnan togo plats, på det att icke
den kalla marken skulle skada dem. Jag bemödade
mig naturligtvis att på bästa sätt omhulda den unga
mön, ett bemödande, hvari den åldriga tjenarinnan
med ifver deltog, så att man nogsamt kunde förstå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
