- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
119

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mannen i munkkåpan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eder förlåtelse för den ringa synden att hafva
bedragit en fattig f—n på femtusen klingande dalrar,
som han vågat sitt lif för. Derför gif hit lönen nu,
och konungens lif skall tagas på den timme, som
jag nyss omförmälde.»

»Men du inser väl, att jag icke bär så mycket
penningar med mig och att din begäran är omöjlig
att villfara?»

»Jaså, farväl då, pater Antonius!»

»Vänta, vänta! Jag får väl se till, om jag har
något hos mig.»

»Ah, jag visste väl, att I icke ären så fattig,
som I nyss saden.»

»Här har du femtusen daler — penningar, som
jag egentligen blott hade i uppdrag af en nyss
afliden att bära till Dominikanernes heliga kloster
såsom en gåfva från den aflidne. Här har du dem!
Tag det dig tillhörer och uträtta sedan ditt
uppdrag, så torde jag väl kunna möjligtvis hitta ännu
ett eller annat tusen daler för din räkning.»

»Vi vilja nalkas vaxljuset derborta, så att jag
kan räkna penningarne. Tackad vare den der
förlåtelseskatten, som I med så älskvärd
öppenhjertighet hafven talat med mig om, drager jag
misstankar på allt hvad I gören, vördig pater.
Förlåten mig det. Den som har så lätt att få tillgift,
som I hafven det, är utan tvifvel utsatt för flera
frestelser till det onda än andra menniskor.»

De nalkades det närmaste af de vaxljus, som
kyrkobetjeningen hade låtit fortfara att brinna, och
som jag från den plats, der jag befann mig, icke
längre kunde höra, hvad de sade, och jag dessutom
ansåg mig hafva hört tillräckligt, beslöt jag att
begagna mig af tillfället och skyndsamt, men tyst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free