Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Fiendtliga anslag, som misslyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsatta sida och bildade några tätt sammanträngda
leder af intresserade åskådare. Ulrik Apfelbaums
kula måste, om geväret rigtades rättfram, ovilkorligen
träffa någon bland de intet ondt anande
menniskorna.
»Hvad gör du, olycklige!» sade jag brådskande
till honom med en röst, som nogsamt vittnade om
mitt upprörda inre.
Karlen såg mig helt fräckt i ansigtet och
svarade:
»Skulle det komma dig vid?»
»Ja ...»
Men jag fick icke tid att säga ut min mening,
ty konungens klara, metallklingande röst
kommenderade:
»Lägg an!»
»Sigta!»
»Gif eld!»
Jag bekänner att jag i detta ögonblick icke
hade någon tanke på, huru jag till konungens
belåtenhet skulle utföra den gifna befallningen, något
som eljest alltid plägade vara min stolthet.
Gustaf Adolf var mycket noga, när det gälde
gevärets handterande, och särskildt brukade han fästa
stor vigt dervid, att alla gevärsmynningarne skulle
bilda en rak linea, så att ingen dristade sig att
hålla den högre eller lägre, än de öfriga bussarna
i ledet. Huru jag i detta afseende denna gång
lyckades, vet jag icke, ty mina ögon voro fästade
på Ulrik Apfelbaums gevärspipa. Med en känsla
af obeskriflig harm såg jag den eländige karlens
beteende.
I stället för att rigta sitt gevär rätt fram,
såsom vi andra gjorde och såsom det tillhörde honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
