Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Fiendtliga anslag, som misslyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Så», inföll konungen spetsigt, »så kom hungern
och gjorde ditt samvete rent af upproriskt?»
»Visserligen....»
»Nå, du kan möjligen vara bättre än du ser ut»,
yttrade konungen, »och jag är icke den, som vill
döma dig.»
»Huru skall jag kunna tack...»
Uslingen föll på knä för konungen under de
mest ödmjuka, och lismande åthäfvor — för öfrigt
syntes mig detta vara hans rätta ställning, enär jag
inom mig icke ansåg honom vara värdig att stående
tilltalas af den ädle herskaren. Men konungen sade
med den enkelhet, som för alltid skulle hafva fästat
mig vid honom, om han icke redan förut hade egt
min tillgifvenhet och kärlek i så hög grad:
»Stig upp! Endast för Gud skall man knäböja
och jag är blott en syndig menniska. Stig upp,
säger jag dig! Jag vill icke veta af någon dyrkan.»
Karlen uppreste sig, då han af det otåliga
uttrycket i hjeltens röst nogsamt kunde förnimma, att
befallningen var allvarligt menad.
»Emellertid», fortsatte konungen, »må du tills
vidare få en plats i min här och du, Flink, må taga
honom till din sidokamrat och hafva ett vaksamt öga
på honom, att han icke må umgås med något
förräderi. Och det säger jag dig, min tappre Flink,
att om du skulle komma honom på spåren på orätta
vägar, så har du rätt att taga hans lif.»
Jag bugade mig, men kunde icke finna ord att
uttrycka min tacksamhet för konungens vänlighet och
förtroende till mig.
»Det faller mig något in», fortfor konungen, vänd
till främlingen. »Du har ännu icke sagt oss ditt
namn. Hvad kallas du?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
