Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. I fiendens läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan på afstånd nedkastade de sina vedbördor och
stälde sig midt i vägen för mig. Ett ögonblick tänkte
jag på att smyga mig afsides in i skogen, men
skogens täthet öfvertygade mig snart om omöjligheten af
detta steg.
Min häst förde mig snart närmare och slutligen
alldeles intill de båda väntande krigarne, som icke
voro senfärdiga att gripa fast i dess tyglar.
»Goddag, kamrat!» sade den ene med ett
olycksbådande hånleende. »Du synes mig hafva sjelf tagit
dig betalning för tuppen och äggen, som vi fråntogo
dig. Ha, ha, ha!»
Äfven den andre instämde i hans skratt, som
klingade likt en dödssång i mina öron, och det
som aldramest väckte min undran var, att äfven
desse båda soldater med nyfikenhet betraktade den
häst, jag red.
»Hvar har du fått den der hästen?» sporde den
ene, under det han fortfarande skrattade.
Man förstår lätt, att denna fråga var för mig
kinkig nog att besvara, men jag antog åter, så godt
sig i hastigheten göra lät, den dumma bondmin,
hvari de på förmiddagen hade sett mig klädd, och
svarade:
»Jag rider ett ärende åt en stor herre. Derför
låten mig slippa igenom!»
»Och den store herre, som du far ärende åt,
hvem är han och hvad heter han?»
Raskt svarade jag:
»Pappenheim.»
»Och du vill inbilla oss, att Pappenheim gifvit
dig Tillys häst, för att rida ärenden åt honom?»
»Tillys häst!» tänkte jag och med ens förstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
