Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Hvad jag uträttade i Penkun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda utplånade från jorden. Följ mig! Du skall få
ett godt arbete!»
Då jag ännu tvekade, utbrast han:
»Är du rädd, så låna mig ditt svärd. Innan
timglaset behöfver vändas, är jag tillbaka.»
Naturligtvis lemnade jag icke ifrån mig mitt
trogna svärd, utan beslöt att följa den okände.
»Jag följer dig!»
»Godt, kom då!»
Mannen ilade förut. Man kunde nogsamt förstå,
att han icke var här första gången, ty så väl kunde
ingen främling förstå att begagna sig af alla de
fördelar, som terrängen erbjöd en vandrare.
Jag trodde till en början, att han skulle leda
mig till något af de få ännu qvarstående husen, men
denna förmodan slog fel, ty vi stodo snart på öppna
fältet.
Här stannade den okände och frågade, i det han
med högra handen strök sitt långa hvita skägg:
»Jag förmodar, att du hitkommit ridande. Hvar
är din häst?»
Jag sade honom det.
»Då begifva vi oss dit och hemta den.»
Vi funno hästen på det ställe, der jag lemnat
den. Mannen med det hvita skägget satte sig upp
bakom mig på hästryggen och anvisade kosan.
Jag märkte, att mannen ville upphinna den
framåttågande kroathopen, ty öfver fältet flögo vi
fram med en sådan fart, att då jag till en början
knappt kunde urskilja ljudet af den borttågande
krigsmusiken, så voro vi kroaterna om några minuter så
nära, att vi kunde urskilja ljudet af de bortdragandes
råa skrattsalvor.
Mycken nytta hade jag för öfrigt af denna färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
