Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jur. Men så kunnen I ju förändra och förfalska
skriftens ord.
Pr. Det kunna vi visserligen till en del göra, men
för mycket går väl icke an, efter som många afskrifter
nu finnas bland folk.
Jur. Ja det betyder ingenting. I kunnen ändå helt
öppet och alldeles midt för folkets näsa förvränga så mycket
I viljen, likaså kvickt som vi jurister göra med naturlagen,
ty då folket från den späda barndomen är påtvingad eder
lära, så har det derigenom blifvit så dumt, enfaldigt och
förskräckt, att det ingenting förstår. Men märk väl! Ni
måste vara varsamma. Skulle Ni märka allt för mycket
motstånd på grund af förvrängningarne, så måste Ni säga
att Ni förklarar, eller tolkar det så och så. »Tolka» — det
är ett härligt knep, utan hvilket vi jurister icke kunnat
reda oss genom årtusenden. Förstån Ni nu knepet?
Pr. Ja, ja, nu ha vi det! »Tolkning», det är det
rätta uttrycket. Der ser man, hur hela ens ve och väl kan
vara beroende af några bokstäfver. Ja! tolkning! det är
ett härligt ord, det skall inbringa oss mycket. Men ändå
ha vi några betänkligheter. I gode herrar jurister! Ni
skolen ha tack för det Ni vill med lag och makt tvinga
folket att från barndomen tro våra tolkningar, men när vi
nu lefva ett godt och öfverflödigt lif och samla penningar
och gods, medan folket hungrar och utsuges, så skulle
folket icke komma att älska och vörda oss och vi skulle
kunna frukta det värsta.
Jur. I dumma menniskor! I måsten naturligtvis bära
eder förnuftigt åt! Ni måste vara blida som ormungar och
visa eder som enfaldiga dufvor. Ja, Ni måste till och med
af det Ni utsuga gifva tillbaka något till dem som
ingenting ha kvar, sedan Ni ha utpinat dem, och hvarje gång i
gifven sådana allmosor; skolen I nästan gråta af medlidande.
Pr. Men de uthungrade varelserna skola förstå, att
det vi gifva dem, för att tysta munnen, i grund och botten
endast är en liten bråkdel af deras eget, som de icke
behöfva att tacka för.
Jur. Ah, långtifrån! alla tiders erfarenhet visar, att
folket ingalunda inser detta; tvärtom visar det sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
