Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ADERTONDE KAPITLET. Kvällen före festen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Harriet, som skötte basen, tvärstannade också och
såg stött ut.
»Jag?» utbrast hon. »Jag, som inte rört vid
pedalen sedan vi började! Den har ju du skött hela
tiden.»
»Nej, men Harriet», började Lizzie förnärmad, men
tystnade vid ljudet af ett undertryckt fnitter vid deras
fötter.
Ett ljus uppgick plötsligt för Harriet.
»Magda!» ropade hon, och den lilla flickan kröp
fram, pionröd i ansiktet af återhållet skratt.
»Å, det var för kostligt», ropade hon utan att bry
sig om kusinernas strängt ogillande ögonkast. »Bäst
som det var trefvade Lizzie försiktigt med foten efter
pedalen, men när hon kände min hand, trodde hon
det var Harriets fot och drog sin egen tillbaka. Strax
efter gjorde Harriet på samma sätt och så höllo de på
och turade om hela tiden så fort de hunno.»
Ett hjärtligt skratt ljöd bortifrån soffan. Det var
morbror Hans, som alltid var den förste att skratta
åt ungdomens upptåg så snart de voro af oskyldig
art, och hans munterhet smittade de andra.
Lektorn, som stod i begrepp att hålla ett litet
förmaningstal för sin odygdiga dotter nöjde sig med att
nypa henne helt lätt i örat, och farbror Arvid, som
egentligen var en ganska allvarlig herre skrattade högt.
Kerstin, hvilkens tankar såsom vanligt förirrat sig
till den tid, då ’gossarne’ ännu voro små, måste bedja
om förklaring på den ovanliga munterheten, och när
farmor småleende afgifvit den, log gumman helt
förtjust.
»Ja den Magda, hon kan då alltid hålla folk vid
godt humör», sade hon beundrande.
Faster Sigrid, som stod i begrepp att intaga sin
vanliga plats under aftonbönen, stannade ett ögonblick.
»Vet Kerstin hur man i min barndom brukade
behandla små flickor, som visade själfsvåldig
uppsluppenhet i äldre personers närvaro?» frågade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
