- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
110

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. I bagarstugan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föga vänlig ton. Stackars liten, det var svårt för
henne, att med jämnmod bära förlusten af ett nöje,
som så sällan erbjöd sig.

»Ja, för nu har hon lofvat, att du får fara till
Dahls i morgon», fortsatte Magda i triumferande ton.

Den skorpa Harriet höll på med blef oförlåtligt
snedt skuren, hvilket Gertruds forskarblick strax
märkte.

»Den där kan jag få äta upp», ropade hon och lät
handling följa på orden utan att afvakta systerns svar.

Det glada leende som krusat Harriets läppar
försvann åter.

»Du bara skämtar», sade hon, »och det är nedrigt
af dig, Magda», tillade hon i upprörd ton och med
tårfyllda ögon.

»Nej, det gör jag visst inte», försäkrade Magda
ifrigt och alltför upptagen af sina egna tankar att
taga anstöt af Harriets tvära sätt. »Farmor tyckte,
när hon funderat på saken, att Klara mycket väl
kunde baka limporna, och Gertrud och jag
pepparkakorna.»

»Ni?» utbrast Harriet och måste skratta trots sitt
dåliga lynne.

»Ja, det måtte väl inte vara någon konst», inföll
Gertrud lifligt, »det är bara att kafla ut degen jämnt
och passa på ugnen, så att inte pepparkakorna brännas.
Du vet ju, att jag varit med oräkneliga gånger,
när du bakat.»

»Och limporna behöfver mamsell Harriet inte
heller oroa sig för», inföll Klara. »Minns hon inte
hur bra dom blef den gången när hon låg i halsfluss
och jag fick baka dom alldeles ensam.»

Jo, det mindes Harriet, och hennes ansikte ljusnade
allt mer.

»Ja, om jag gör pepparkaksdegen i kväll», sade
hon långsamt, »så —»

»Ja, det var just det farmor sa’, att du skulle
göra», afbröt Magda, »och Gertrud och jag ha fått
lof att följa med dig hit ner efter kvällen och se på.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free