Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPlTLET. Minns du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Om vi skulle gå ner till pilen ute på ängen —
det är så trefliga sittplatser i den», föreslog Gertrud,
som tyckte det började bli tråkigt att längre ligga i
gräset.
»Det är alldeles för hett», invände Magda som
kommit litet ur humör efter det sista meningsutbytet.
»För resten har du så fasligt långa klänningar nu
för tiden, att du väl knappt kan gå i en trappa utan
att stupa, mycket mindre klättra i träd», tillade hon
i en smått försmädlig ton, alstrad af hemlig
afundsjuka.
»Ja, det har du rätt i», medgaf Gertrud, »och du
må tro det var besvärligt i början. Men alla mina
jämnåriga på Edsbro gå i så här långa klänningar,
och då måste jag göra så med, om jag inte ville bli
utskrattad. Men jag kan ju sätta på mig en urväxt
kjol så kan jag allt klättra i kapp med dig.»
De gamla minnena strömmade på nytt öfver Magda,
och hon började småskratta.
»Minns du, den där gången, när vi lekte, att du
var en ung spansk student, som bodde i en
vindskupa, — det var högt uppe i pilen, det, och att jag
var en fin donna, som bodde i våningen inunder?
Och du spelade på luta och sjöng ballader för mig,
till dess jag kände mig rörd af din trogna kärlek
och lofvade att gå ut och promenera med dig.»
Nu skrattade också Gertrud.
»Och så klättrade vi ned ur pilen», fortsatte
Magda, »och då föll du på knä och förklarade din
kärlek för mig och tog mig om lifvet så häftigt, att
jag trillade omkull midt i ett stort visitkort, som en
af korna lämnat efter sig, men vi voro så i farten,
att vi ej märkte något, förrän vi stego upp igen.»
»Å, så du då såg ut», skrattade Gertrud. »Du
hade en nystruken ljus klänning på dig, för vi hade
haft främmande till middagen, och midt på
framvåden satt en stor mörk pladaska, som såg rent hemsk
ut. Du var alldeles gråtfärdig, när du fick se, hur
du stökat till dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
