Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sista besöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTA BESÖKET 35?
blifvit van att räkna med andras viljor, kanske
också, vid skarpare eftersyn, att han likväl visste
hvad han själf ville.
Herr John smålog mot allt därinne, ty det
var honom sedan tidigaste barndomen så välbe-
kant och ännu så oföränderligt sig likt att han
kunnat på förhand rita upp för sig alltsammans:
den ljusa lilla våningen som värdinnans barn gjorde
sig en kär och vördad plikt att låta henne behålla
till den dag då hon skulle flytta till kyrkogården,
och där vid fönstret, med domkyrkoplanens sol
och grönska i rutorna, omgifven af familjeporträtt
i alla storlekar och fasoner, från skilda tider och
moder, pastell, akvarell, sotsilhuett, olja, blyerts,
dagerrotyp, fotografi m. m. — där satt fru änke-
prostinnan som förr, liten och svartklädd och
med oroligt skära kinder, oroligt spända ögon
under spetsmössan.
— Hvem är detta nu? — upprepade hon och
famlade med krokiga små fingrar efter brillorna,
som lågo på postilleboken i fönsternischen.
— Det är John, tant lilla, lugnade pastorn.
En plötslig, beslöjadt högdragen biton, som
därvid skorrade i hans röst, undgick den gamla,
men ej den nykomne. — Han gick leende längs
mattgången öfver det hvita golfvet och mindes
släktordet att på det golfvet kunde man lägga sig
raklång och stiga upp utan att ha fått ett damm-
korn på sig. Vördnadsfullt bugande, sade han :
— God dag, lilla farmor! Ja, det är John.
Känner farmor inte igen mig?
•¿3* — Präster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
