Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reseprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 RESEPRÄSTEN
Man kunde se, att han var af bondesläkt:
groft, blott ovanligt resligt byggd, med ett kan-
tigt hufvud på stadig hals, hårda, tunga drag,
borstiga ögonbryn, sträf skäggbotten, hvasst hop-
knipna läppar. Det yfviga, bruna håret skiftade
redan i grått, ty han hade kommit ett godt stycke
öfver de fyrtio. — Men trots ifrigt sökande af
alla lediga tjänster hade han ännu icke lyckats
erhålla ens den minsta lilla fasta syssla som kom-
minister eller kapellpredikant. Hvarken hans otad-
liga vandel eller hans trohjärtat orubbliga ren-
lärighet hade kunnat hjälpa honom till detta hans
anspråkslösa lefnadsmål. Hans fel och brister
voro ändå för många och stora och vida bekanta
— och outrotliga som hvarje äkta blodsarf.
Så hade Adam Johannesson fått den bittra
lotten att flacka och fara hit och dit, utan varaktig
stad, utan eget hem, utan en torfva att odla och
hvila ut på, att älska och växa fast vid. Därför
kände man honom vidt och bredt — och öfver-
allt under öknamnet reseprästen.
Men med outtröttligt nit skötte han de till-
fälliga befattningar, som i ständig växling ålades
honom, såsom adjunkt hos gamla och sjukliga
kyrkoherdar eller vice pastor i ännu obesatta,
lediga pastorat.
I den sistnämnda egenskapen tjänstgjorde han
nu sedan vintern där ute på kusten. —
— Nå, där ha vi Åberg — utbrast han plöts-
ligt och gick den väntade till mötes.
Denne, en mager gubbe, bar öfver ett bark-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
