Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På ny kula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 PÅ NY KULA
Nu drömde hon inte om annat än att en gång
fä ett bärgadt hem och en prostinnas värdighet.
Nog såg det mörkt ut, men hon ämnade ej ge
tappt. Allvarligt folk beundrade hennes trofast-
het, men tviflade på belöningen. Hos kyrko-
herdens stod hon högt i gunst. Gamle Hoberg
brukade beklagande säga om fästfolket: — Den
lilla hyggliga flickan, hur har hon kunnat fästa sig
vid en sådan stolle! —
— Nå, men Jean — utbrast hon slutligen,
— sitt inte och se ut, som du vore full! Ska du
inte gå ut?
— Jo, lilla mamsell — jag vet bara inte–––
Hon gick närmare och ville ta brefven ur
hans hand. Han drog den undan.
— Hvad är det där? — frågade hon.
— Det — inföll han i fastare ton — det är
ett bref, som jag fick i dag — och ett som jag
har skrifvit.
- Nå!
— Jag vet inte, om jag skall skicka af det
sista. —
— Trams! — snäste hon med sin sydskånska
tvärsäkerhet.
Han skrattade till, godmodigt, men en smula
konstigt, tyckte hon. Hon stampade, som när
man raskar på skolbarn. Han fortsatte, underligt
dröjande:
— Jag vet nog — men jag vill höra, först —
hvad du säger om det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
