Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Traditionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRADITIONEN 24 5
Från en vrå afläste hans dotter hvar min och
skiftning i hans feta, rödflammiga drag. —
Biskopen hade rest sig ur soffhörnet. Hela
sällskapet lydde signalen. Somling gurglade i sig
teet och kom med en våldsam krystning på fötter
igen. Så slog han biskopen och värden på
skuldrorna och sade, såsom något själfklart och
odisputabelt: —
— I dag tjänstgör jag förstås för altaret, mina
käre. — Den nyutnämnde kyrkoherden svängde
oroligt hit och dit.
— Hm! Ja — det vore ju–––-men —
Biskopen vände sig bort för att slippa svara.
Vice pastorn hade hört frågan, sett de andras
bryderi och kom nu fram och svarade med en
ursäktande liten bugning:
— Förlåt, farbror Somling, pastor Fuchtel
här och jag ha blifvit anmodade att gå för altaret
i dag. — Och han visade med en åtbörd på den
unge prästen, som med honom druckit sitt te på
verandan.
Somlings blick flammade.
— Du och pastor Fuchtel — och — hvasa?
Den stackars lille kyrkoherden vände sig med
flaxande kaftanskört och såg vädjande på biskopen,
men denne skred orubbligt lugn mot förstugan.
— Ja — vidhöll vice pastorn — se, vi ska
ju mässa, Fuchtel och jag.
Vattling instämde, brådskande, mäklande.
— Just det, ser bror kontraktsprosten — de
ha ju sångröst båda. De ska ju mässa. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
