Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Traditionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 TRADITIONEN
Vattling, var gammal ungkarl, försynt och an-
språkslös liksom sin företrädare. Hans ålder både
som människa och präst gjorde honom förtjänt
af en sådan belöning som stiftets bästa pastorat.
Nedtryckt af sin framgång gick han nu nästan
skamset småmysande af och an i den stora vånin-
gen och välkomnade sina gäster. F. d. vice
pastorn, som under mellantiden skött platsen, var
ännu kvar och hjälpte den förtumlade nyutnämnde
och hans gamla hushållerska att ordna allt på
värdigaste sätt.
Man väntade biskopen och den nye kontrakts-
prosten, doktor Jonas Peter Amandus Somling.
Ja, Somling hade såsom stiftets äldste fått
ärfva kontraktsprosttiteln efter Schaaf. Det dofva
ljudet af vagnshjul och hästhofvar lockade säll-
skapet — ungefär detsamma som vid Schaafs jord-
fästning — till fönsterna. F. d. vice pastorn stod
bugande vid trappan och vinkade ifrigt in efter
värden.
Gamle Somling nästan föste biskopen framför
sig. Pösande i känslan af sin nya värdighet såg
han ner på alla omkring för att njuta det in-
tryck, hans ankomst gjorde. Hans stora hufvud,
skinande som en blankskurad kopparkittel, höjdes
sedan förnämt bakom biskopens lilla bengula kra-
nium i svart kalott, när de två högvördigheterna
stego in i prästgårdssalongen.
Tyst och stilla, nästan spöklikt smygande,
gled fröken Somling in i faderns fjät. Han tycktes
knappt veta, att hon var med. — Inte ägnade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
