Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA 185
från hemmet ryckte an, dess bittrare stungo de
henne, fast hon icke klart kunde fatta deras dystra
innebörd. — Hvarför måste just hon anses för-
lorad? Var icke hennes förening med Knut ärbar
och aktningsvärd?
Under vandringen mellan de båda hemmen,
eller utefter stranden, där intet annat än vågsuset
och sjöfåglars skrik och fladder från sandbankarna
störde deras kärleksro, sökte hon mildt aftvinga
Knut löften om värdigt och allvarligt uppförande,
som kunde tysta förtalet och ge dem rätt att vara
lyckliga.
— Jaså, du är inte belåten med mig, som jag
är? — sade han skämtsamt hotande.
Hon log, hängifvet. Och han log, tryggt,
själfsäkert. Han visste, att hon var i hans våld
och böjligt undergifven hans vilja.
— Lilla dumma tös — du vet nog, hvad du
vill — skojade han och tog hennes kyssar som
svar.
Något annat svar ville han inte ha. Så döf-
vade han hennes hjärtas ängslan — men inom
henne bodde den kvar, aggande, sargande. Ibland
brast den ut just i het, förtviflad smekning. Helst
därute i ensligheten med höstöde haf och mörk-
nade ljunghedar rundt om — där sjönk hon i
hans famn, kvidande och kyssande. Han kunde
göra hvad han ville med henne och hennes mot-
sträfvighet var som bortsmekt under hans mjuka,
starka grepp. När hon, sedan de ryckt sig loss
ur svärmeriet och vände hemat, drömmande stir-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
