Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
ångestnätter. Alldeles som då kände hon hjärtat
svida och skälfva under Guds vredes hot, men
nu var smärtan oändligt mycket svårare, ty hon
visste, hvad hon hade att förlora — eller värna.
I skydd af verandans trappa stod hon och
bad till Gud, att han skulle bevara Knut åt
henne och låta honom komma till henne ditut i
parken.
Hon spratt till i skräckblandad glädje, då steg
nalkades däruppe. Men det var blott en ung
landtbrukare, som med mössan på sned traskade
fram till ett öppet fönster för att få kasta upp.
Rysande drog hon sig djupt in i vrån och
hörde när mannen försvunnit, hur larmet därinne
stegrades till vildt skrål. Hon blef gråtfärdig vid
tanken att Knut nu för hennes skull drack sig
berusad i krogsällskap. — Efter en stund beslöt
hon fresta lyckan från andra sidan huset, och
fann porten stängd. Förfärad sökte hon öppna
den, trodde den reglad, slet och vred låset, så
att det värkte i händerna, var nära att ropa högt
i förtviflan — då porten gick upp. Utom sig af
ångest rusade hon bort. Men inte hemåt. Hon
måste träffa Knut — hur det skulle gå till. Så
vankade hon genom bygatorna ner till hamnen,
tätt utefter fiskebodarnas väggar gled hon som en
rymmerska.
Hon tänkte på bröderna, på deras vandringar
i vintermörkret, hur de hållit henne mellan sig
med hennes armar under sina. Men nu, äfven
om hon haft dem där, skulle de icke kunnat
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
