Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA 167
slutades utan ett enda ord vidare. Men efteråt
hörde hon Knut med sin kallaste ton tacka för
maten, säga godmiddag, och gå. Hon ville följa
honom, men satt kvar vid fönstret, vanmäktig af
blygsel och sorg. Under hennes sänkta ögonlock
brände tårar, som icke vågade sig fram.
Äfven när Knut höll sig borta och Elin slapp
bevittna hans vedermödor under det ovana tvånget,
förbittrades hennes kärleksdrömmar af den miss-
stämning mot honom, som närdes i hennes hem.
De gamlas ord voro ofta så dunkla och gåtfulla,
att hon icke mäktade gissa ut hela betydelsen —
men den fula bitonen däri stack en udd i hennes
sinne.
Elin visste, att Knut inte nekat sig några af
de nöjen, hans ungdomslif bjndit på. Men nu
var ju allt glömdt och förlåtet, nu var han ju en
skötsam och stadgad ung man. Hvarför skulle
hon då alltjämt svarslös lida alla dessa halfkvädna
smädevisor om sin trogne, hederlige gosse? Var
det inte förtal och bakdanteri alltsamman? Och
sådant är ju en styggelse för Gud, likt allt falskt
vittnesbörd om nästan?
Men en sorglig sanning var, att Knut icke
hörde till dem, som frukta Gud. Hon ville göra
allt för att äfven i denna stora och viktiga sak
komma belackarna på skam. Hon längtade efter
att få se, hvad hon verkligen dög till därvidlag,
om icke hennes tro skulle helga deras kärlek och
föra Knut på den rätta vägen.
Hon beslöt att i hvarje fall alltid söka vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
