Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA Iis
hon kom åt att snegla efter honom. Fastän
kanske den ljusa halsduksrosetten var litet för
stor under hans lilla, runda haka och guldkedjan
på västen alltför tjock och grann. Men han bar
i alla fall sin vackra, frodiga ungdom med lugn
vederhäftighet. — Elin hoppades lifligt, att ej den
gamla konfirmationshistorien nedtryckt Knuts sinne.
Men äfven om de ännu en gång kunde komma
att tala med hvarandra, skulle hon icke våga röra
vid den saken. —
Där hon satt i en vrå vid fasterns sida, glad-
des hon vemodigt åt att ingen bjöd upp henne
till dans. De visste kanske, att hon aldrig fatt
lära sig dansa.
Byns orgelnist, som också trakterade flera
världsliga instrument, lät det gamla pianot skrälla
ut rungande polskor och smäktande valser och
med särskild kraft en gammal rheinländer, som
hittat jordmån där i nejden och blifvit älskad.
Musiken satte så att säga eld i sällskapets lynne,
och fart i benen.
Men Elin satt tyst och allvarlig bredvid fas-
tern, de båda svartklädda fröknarna Krampa voro
liksom fridlysta midt i larmet af kringsnurrande
par. Men i dammskyarna, som från golfvets väl-
diga ektiljor stego gungande mot takkronornas
flämtande ljus, gled löjtnant Lars ståtlig och smi-
dig, uppe i hvarenda dans.
Elins undrande blick följde ofta broderns
vackra gestalt i vimlet. Han hade lärt sig konsten
utan att be om lof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
