Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«ï* ELIN KRAMPA
— Nej, pappa bad hälsa och tacka så mycket
— men, han tordes inte för sin hals — svarade
Lars.
Fastern och systern sågo på hvarandra och
tänkte: nu ljuger Lars!
— Jaja, visst det, nej — pladdrade gubben
Kärr — det var då riktigt rart att fröken och —
lilla fröken och — unga herrn —
— Löjtnanten — rättade fastern välvilligt.
— Jaha, visst — förlåt mig! Ja, så välkomna
då, likaväl, mitt herrskap. —
Det var första gången på mycket länge som
byfolket såg kyrkoherdens barn på närmre håll än
uppe i korbänken vid altarringen. — Man tyckte
genast bäst om Elin, ty bon befanns mest sådan
man vant sig att tänka sig henne — vänlig och
blyg, icke afvisande.
Lars slog inte riktigt an. Hans fina uniform
väckte mer afund än beundran och hans själfsäkra
munterhet föreföll utmanande. — Öfver de andras
mummel klang hans vackra röst skrattande och
skämtsam, men dess tonfall skorrade i kustfolkets
misstrogna öron. Det var halft häpna, halft retade
blickar, som följde hans högburna hufvud med de
mörktglänsande ögonen och de små välsnodda
löjtnantsmustascherna.
Emellertid fästes afgjordt mera uppmärksam-
het vid dem än vid festföremålet, aftonens hjälte,
hvilken litet hvar önskade i väg till Amerika, ändt-
ligen. Han hade länge nog utgjort en fara för
traktens ungdom — för pojkarna genom sina sprit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
