Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 ELIN KRAMPA
— Det vet väl både du och Kärrs — inföll
gamla fröken — att inte pappa vill dem annat ärt
godt.
— Nej, nej. Men då ska vi också visa oss
försonliga. Och vi två, Elin och jag, behöfva så
väl svänga oss ett slag bland annat folk. Faster
följer med som förkläde. — Traktens finaste familjer
bli säkert representerade och för resten har ju
gubben Kärr blifvit en annan människa. —
De gamla smålogo åter motvilligt, men tve-
kade, vägrade och öfverlade, lofvade halft om halft,
togo tillbaka — och så slöt kyrkoherden uttråkad
med den försäkran, att han ju inte ville för-
bjuda dem, men helst såg, att de stannade hemma
liksom han.
Lars gensköt med frågan, om fadern missun-
nade honom detta enda nöje under den korta
permissionen.
Då gaf kyrkoherden alldeles vika, fastern lika-
ledes och Elin, som suttit fullständigt tyst afvakt-
tande, blef med ens både ängslig och glad.
I utkanten af byn, där stora landsvägen längs
kusten korsas af nedfartsvägen till fiskehamnen,
låg gästgifvargården. Det var ett gammalt två-
vånings trähus i blacknad skär färg, med högt,
brutet tak, hvars tegeltäckning på läsidan lyste
sammetsgrön af mossa, ty huset låg i en fuktig
och åldrig trädgård just i inre sluttningen af strand-
åsarna. Från den väldiga öfverbyggda inkörsporten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
