Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
som bar små blekröda, klocklikt dinglande blom-
mor 1 — Och så, de mustiga, glada middagarna i
herrgårdsträdgårdens stora almgrotta, där kronor-
nas grönska hvälfde så skyddande tät, att hvarken
sol eller regn kunde nå ner till det dukade bordet.
Där fanns härlig mjölk och ett smör, som hedrade
Sandåkras kor och strandängarnas bete, färsk hum-
mer, väldiga krabbor, fruktpuddingar utan like,
jordgubbar med doft och saft, som berusade gom-
men, sedan frukt, guldgula jätteplommon, svanhals-
päron — och alltid blommor i rik bukett. På
prästgårdens bord stod aldrig en blomma att se.
Elin blygdes öfver sina jordiska, ohelgade
tankar, men styra dem kunde hon inte. Hon var
för trött och för het af pinan i korbänken.
— Ja, allt det där hade varit underbart ljuft,
medan det varade. Nu var det så vemodigt att
minnas, hvad som aldrig skulle återkomma.
Elin kunde inte låta bli att om igen snegla
bort till Rosdals. — De sutto stilla och allvarliga,
och hon kände inte riktigt igen uttrycket i fruns
frodiga, bredkindade ansikte. Äfven dess hjärte-
glada leende hade frusit bort under kyrkoherdens
julbetraktelse. Elin längtade efter att få se dem
på närmare håll. Agnes skulle hon träffa på ny-
året, då de blifvit läskamrater. — Åter erinrade
hon sig med en smärta, som liknade ånger, fast
hon icke kunde rå för händelsens gång, hur deras
muntra samvaro afbrutits och kamratskapet upp-
hört. Knut Rosdal hade under konfirmationsläs-
ningen råkat försynda sig på något sätt — och
8. — Präster.
II?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
