Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PREDIKAN PÀ VERS 75
Bengt utstötte ett bölande — en sista ryslig
signal. Den vilda jakten slutades tvärt. Pastorn
hade stannat, pustande, och stirrade mot trappan,
där nu bredvid Malla–––-också fröken Elna
dök upp i flocken af nyfikna pigor och drängar.
Elna såg undrande på adjunkten. — Han stod
där i skjortärmarna, med det röda håret på hända
öfver svettblänkande panna, och höll framför sig
den stora rykande lampan, som skarpt belyste hans
glödande ansikte.
Och rundt honom än hväste, än skallade
pojkars och flickors hejdlösa skrattsalfvor. — Men
Elna skrattade inte. Hon hade af Malla och poj-
karna låtit locka sig att komma dit ned för att
se pastor Mod leka frimurare. Men hon var be-
sviken. Det tog sig inte så lustigt ut, som hon
trott. Och den blick, hvarmed han nu uppifrån
svalen mötte hennes, gaf henne en underlig, ovan
rysning.
Hon hade aldrig känt en blick stinga så
djupt. —
— Hvad är det för väsen pastorn håller? —
ropade lilla Malla med tillgjord viktighet.
— Jo, det skall hon få se, lilla näbban —
röt Mod till svar och kom plötsligt, med den
sviktande lampan höjd, hotfullt bort mot trapp-
uppgången. Ögonen flammade, hår, skägg och
kinder lyste eldrödt. Han såg ohygglig ut.
Med ett samfälldt skri störtade hela skocken
nerför trappan. Förfäradt hojtande och dock
ännu halft skrattande flydde de, Elna och Malla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
