Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan på vers - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 EN PREDIKAN PÅ VERS
— Ja, frun.
— Är han inte sömnig nu? Ska han inte
sofva i fred nu?
— Jo, frun.
Elna sköt lugnt ut barnvagnen, och den öfver-
gifne adjunkten såg efter henne med lindrigt sno-
pen min, som roade pojkarna och Malla ofantligt.
Mod lät sig icke däraf hindras att vid nästa
lägliga tillfälle, glömsk och kärvänlig, luta sig ner
öfver vaggen och jollra, gnola, grimasera till den
lilles stora förlustelse.
En dag fann sig dock pappa Bringel föranlå-
ten att afkylande slå pastorn på axeln med frågan:
— Smeker pastorn barnet för barnfrökens
skull?
Mod rodnade hett och såg sig om. Fru Brin-
gel och de andra beskådade skadegladt hans för-
lägenhet. Men han blef icke svarslös. Bugande
drog han sig mot dörren och när han gick, sade
han halft gäckande:
— Jag ska visst inte ta barnet från föräldrarna.
I detsamma reste sig Elna ovanligt häftigt
och körde med tydlig harm det lilla ekipaget ut
ur salen.
De tre ungdomarna fnittrade, och sedan dess
tyckte de sig äga full rätt att öppet och skonlöst
gyckla med pastorns förälskelse.
Bengt framförde af Percy ingifna frågor.
— Säg, pastorn, hur känns det att vara kär?
— Vänta, vänta — log pastorn. — Den tiden
kommer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
