Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOM JÄLPFRU.
Varenda höst brukar mossan hålla storrenjöring åt
dom nåblare hesskapena, som hon kjänner, årå hålls
hon botta många dar i sträkk å kåmmer bara hem
om kvellana å stånkar.
I tisdass vatt hon anmodad å kåmma te Breckenjälms på storstedning å ta en ekstra jälpfru me sej,
för dom har en onaturli brass me dyner å filltar å
matter, som ska piskas på gårn, å dässutom full
gardråbena me ullstrar å slengrockar å mockasinrör,
som böffs vädras ut- å invändit.
”Ja har en jus iddé”, kraxa hon å vende sej mot
mej, ”ja tänker att du, Villem, jäna kan kjänstjöra
som 2-dra jälpfru, efftersom du inget angachemang
har hjust nu.”
”Nej, fy för alla röda malajer,” gasta ja, ”då
dunstar ja meresamma.”
”Pråttestera inte,” röt mossan, ”du får bra daxpenning å prima kek, å ändå böveru inte prexis flåhacka som ja.” Ässå klappa hon ner tovan över kulan
på mej å band en förklässlapp över kistan a högg mej
i arrmen, så ja måste slepa me.
Breckenhjälmskan satte opp nosbågen å gucka på
mej å gol:
”Nä, men vaserja? Inte menar väl fru Andeson att
hennes gåsse ska bitreda vid storstöket, han ä ju
knappt fullväkst å dässutom masskulin.”
”Masskulin —”, sa mossan å öppna hela brökvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
