Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 10. Angående konfirmationsritual
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att flertalet av herrarna icke gjort sig möda att taga reda därpå.
I allmänhet har jag funnit, att prästerna rörande de frikyrkliga hellre
lyssna till vad som säges i ett gathörn eller i ett tidningsnummer,
än att taga reda på huru det förhåller sig i verkligheten.
Om en person vill bliva medlem av en frikyrklig församling, så
uttalar han för föreståndaren sin önskan därom. Vid nästa
försam-lingsmöte — vanligen hålles sådant en gång i månaden — drager
församlingsföreståndaren fram saken för församlingen och frågar,
om det är någon inom församlingen, som känner vederbörande och
känner honom såsom en kristen. Då kan det hända, att en står upp
eller två stå upp och säga: ’Vi känna denna person; vi hava varit
bekanta med honom eller henne länge och veta, att det är en
gudfruktig och from människa, så att medlemskapet i församlingen bör
medgivas honom eller henne.’ Men så kan det ock hända, att ingen
närmare känner personen, och då gives uppdrag åt kretsföreståndaren
— liksom det finnes församlingsföreståndare, finnes det också
kretsföreståndare, åtminstone i allmänhet — att gå till honom och tala
med honom och sedan avgiva sitt omdöme till församlingen. När allt
detta är klart, så beviljar församlingen vederbörande inträde i
församlingen eller eventuellt avslås framställningen. Om inträdet beviljas,
underrättas den sökande därom. Han har då att infinna sig vid nästa
församlingsmöte för att intagas i församlingen, vilket sker mycket
högtidligt. De invalda träda fram, tillfrågas, om de tro på Gud
Fader allsmäktig, på Jesus Kristus och på den helige Ande. De svara:
Ja. De tillfrågas vidare, om de vilja föra en med evangelium
överensstämmande kristlig vandel, och de svara: Ja. Därefter knäfalla de,
man lägger handen på huvudet på dem och välsignar dem.
Församlingen beder och sjunger. Ja, så går det till.
För min del kan jag icke tycka, att det är skäl, att prästerna i
våra kyrkor tala om den mycket stora ’oro’ och ’bekymmer’, som
de hava av det frikyrkliga förfarandet. De hava för visso anledning
till större bekymmer åt annat håll, som dock tyvärr icke synes göra
dem så mycken oro.
Nu torde någon säga: ’Då uppträden I ju som hjärterannsakare
och viljen åstadkomma en ren kyrka, vilket historiskt visat sig vara
omöjligt.’ Det är rent märkvärdigt att se och höra detta upprepas
i teologiska tidskrifter, redigerade av lärda män, men skrivna precis
som den blinde skulle skriva om färgen. Jag skall be att få omtala
ett litet exempel. För några år sedan skrev domprosten Sundelin
en välvilligt avfattad artikel om Svenska Missionsförbundets bildande.
Artikeln var full av oriktigheter. Han hade mycket väl kunnat få reda
på hur saken verkligen förhöll sig. Men nej, det bemödade han sig
icke om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
