Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en. Mycket intressant! Månne det icke kunde hända, att det ginge
så även i Sverige, ifall statskyrkan lämnade rum för en frikyrka.
Det är alls icke nödvändigt, att övergången skall ske på revolutionärt
sätt såsom i Neuchatel. Det är beklagligt, om det måste ske så, men det
är önskvärt, att det må komma att ske utan revolution. Och just
därhän är det min motion syftar. Vad det andliga intresset i frihet
kan åstadkomma, därpå ha vi bevis även hemma hos oss och behöva
visst icke gå till Neuchatel. Det finnes socknar i Sverige, som ha
en statskyrka med ända till tio fria bönehus. Ja, i en socken finnes
det tjuguen frikyrkor, under det att det finnes blott en statskyrka.
Vid Uppsala mötes 400-års-jubileum utgick ett upprop, att man
skulle samla en fond för att bygga en reformationens minneskyrka
i Stockholm. Ärkebiskopen och andra biskopar stodo i spetsen. Efter
flere års arbete hade fonden med ränta på ränta uppgått till 13,000
kronor. Under tiden hava de frikyrkliga byggt frikyrkor för
åtminstone S—10 millioner kronor. Inom två år har Svenska
Missionsförbundet byggt sitt missionsinstitut ute på Lidingön. Jag skall taga mig
friheten att inbjuda herrarna att bese det. Biskopen av Salisbury
gjorde oss i höstas den äran, och då kunde nog någon av de svenska
biskoparna också titta dit. Ekonomiskt representerar detta institut
en halv million kronor, och det är byggt på två år utan ett öres
skuld. Herrarna se, att den kristna kärleken i frihet, även om den
mister ryggstödet av statens pengar, dock är en guldgruva, lika
mycket värd som statens penningpung.
Herr Lundgren frågade, huru många år en sådan utredning skulle
kräva. Det vet jag icke. Jag vet endast, att det skulle kräva många
år, och därför bör utredningen företagas och påbörjas i tid; det har
jag också framhållit.
Biskop Bergqvist framhöll den glesa befolkningen i Norrland, som
man omöjligen skulle kunna nå däruppe utan statskyrkans ingripande.
Han nämnde också, att Svenska Missionsförbundet icke satt sin fot
inom ofantliga områden där. Därpå vill jag först svara: Svenska
Missionsförbundet är icke något kyrkosamfund. Jag har också alltid
motarbetat den tanken, att det skulle bliva ett kyrkosamfund. Svenska
Missionsförbundet är ett enskilt sällskap, ett missionsförbund och
ingenting annat. Och det är icke det enda sällskap för inre och yttre
mission i vårt land, utan ett av de många. Och lika visst, som den
frivilliga missionsverksamheten i Sverige håller mellan 300 och 400
missionärer i hednavärlden — mera än något annat land på jorden
i förhållande till befolkningens antal — lika visst skulle en frikyrka
i Sverige kunna besöka även de nordligaste punkterna i biskop Berg’
qvists stift. Var säker på det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
