Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att verka för sitt höga och viktiga mål? Slutligen har
Kyrkolagsutskottet sagt, att utskottet för sin del anser en sådan
skilsmässa icke vara önskvärd. Det väsentligaste argumentet mot detta
sammanfattar motionären däri, att statskyrkan icke kan från sin
gemenskap avlägsna någon enda av sina medlemmar. Detsamma
har han nu här i dag muntligen med stor styrka framhållit. Det
är onekligen en sanning, och det är beklagligtvis också en sanning,
att inom kyrkan nog finnas många, som hysa, såsom motionären
säger i motionen, antikristliga, ateistiska och omoraliska åsikter.
Ja, det finnes nog också många, som föra ett omoraliskt liv. Det
kan icke nekas. Det kan endast beklagas. Och det kan ju från en
sida sett sägas innebära, som också motionären starkt framhållit,
en förödmjukelse för den svenska kyrkan att nödgas tåla sådant.
Men jag undrar, mina herrar, om icke den svenska kyrkan kan i
all ödmjukhet vara stolt över detta förhållande. Den svenska kyrkan
vill ju såsom en huld moder ständigt hålla sin famn öppen för alla
sina barn och söka att föra dem åter till det rätta barndomshemmet,
när helst de vilja såsom den förlorade sonen visa sig benägna härför.»
Kontraktsprosten J. M. Lindstedt från Kalmar stift gjorde
följande märkliga yrkande:
»Att Kyrkomötet måtte i underdånig skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa, det täcktes Kungl. Maj :t låta genom kunniga och för den
kristna kyrkans sanna väl nitälskande män utreda, i vad mån vår
kyrka för lösningen av sina stora uppgifter med avseende på vårt
folks religiösa och sedliga fostran måtte kunna komma till en större
frihet och självständighet i handhavande av sin lagstiftning och sina
ekonomiska betingelser.»
Rektor J. F. Lundgren från Göteborgs stift hade därpå
ett intressant anförande, ur vilket vi anföra följande:
»— — I början av 1870-talet hörde jag den, ärade motionären
en gång till den vördnadsvärde baron Alströmer i Uppsala yttra
följande ord: ’Om jag ägde makt att avskaffa statskyrkan och man
ville tvinga mig att skriva mitt namn under ett dekret därom, finge
man förr hugga av mig min högra hand, än jag tilläte mig en
sådan handling.’ Nu kan man fråga: Har motionären ändrat sig?
Eller ha förhållandena ändrat sig? Eller kanske båda? — Skall det
en gång i vårt land komma till brytning mellan stat och kyrka eller
med andra ord skall en gång vår evangeliskt-lutherska kyrka nödgas
begära skilsmässa från staten och gå sin egen väg, då måste, det är
min övertygelse, enahanda orsaker vara för handen som de, vilka
förberedde och förorsakade brytningen i. kantonen Neuchatel. För
den s. k. frireligiösa rörelsen i vårt land brister aldrig bandet mellan
stat och kyrka. Men nog skall splittringen, den ödesdigra splittringen,
vid den tid, då brytningen sker, verka mera förlamande, än någon
av oss nu anar. Vad var det då, som i Neuchatel förorsakade
brytningen? I slutet av 1860-talet erhöll en grupp fritänkare stort
inflytande på kantonens styrelse. Partiet hade sina anhängare i
’Grand conseil’ och detta närstående kretsar. Deras åsikter voro i
huvudsak dessa, som nu hos oss oftast betecknas som modern teologi.
Partiets anhängare förkastade den heliga Skrifts auktoritet, läto de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
