Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som jag vet och förstår fordrar en mångårig utredning, där man
måste taga hänsyn till alla möjliga på saken inverkande
omständigheter. Jag har framhållit målet, och detta mål är, som herrarna se,
tvåfaldigt, nämligen:
dels att finna lämpliga former för upplösning av det nuvarande
sambandet mellan stat och kyrka;
dels att angiva den ordning, vari statens intresse för religionen
må, efter en sådan upplösning, finna ett uttryck, som bäst
motsvarar statens ändamål.
Därmed anser jag, att jag har gjort, vad på mig ankommer i
den delen. Men det hindrar icke att jag har mina tankar om huru
förhållandena skulle komma att i största allmänhet gestalta sig.
Eftersom herrarna åtskilliga gånger låtit påskina, att det skulle vara
intressant för Eder att få höra något härom, så har jag ingen
anledning att hålla det hemligt.
Det första är då det, att statskyrkan måste avstå från alla anspråk
på att vara Kristi kyrka i biblisk mening. Det är intressant att se,
att professor Kolmodin i sin nyss utgivna bok öppet erkänner, att
kyrkan är en Herrens instiftelse men att statskyrkoformen icke är
detsamma. Historiskt är den lutherska kyrkan rätt och slätt en sekt,
kyrkopolitiskt är den svenska statskyrkan en statsinstitution. Det
är också mångfaldiga gånger, som man i Riksdagens bägge kamrar
erkänt detta. Lagutskottet har gång efter annan framhållit, att
statskyrkan är en statsinstitution, och detta uttalande har passerat bägge
kamrarna, utan att någon, vare sig präst eller lekman uppträtt
däremot.
Men sedan detta erkänts, skall man också taga konsekvenserna
därav utan att blinka. Statskyrkan skall lämna ifrån sig det, som
specifikt tillhör Guds församling.
Jag förstår, att somliga av herrarna tycka, att detta är ohöviskt
tal emot kyrkan, men det är icke så. En löjtnant kan vara en
mycket bra karl, fastän han icke är major, och det är icke någon
förolämpning, om jag kallar honom löjtnant och anmärker, att han
icke bör kallas major. Så är det också med statskyrkan här. Hon
är en statsinstitution. Kyrkan såsom sådan i biblisk mening är
Herrens stiftelse, och hon har Herrens stöd och Herrens löfte.
Statskyrkoformen är en statsinstitution, och alla former måste växla,
Allt eftersom kroppen växer, måste också de gamla kläderna läggas
av och nya tagas på. De kläder, jag bar vid 12 års ålder, voro
mycket nyttiga och bra, det är icke tu tal om den saken, men om
jag skulle taga på dem nu, skulle de vara till hinder för kroppens
utveckling och för min förmåga att arbeta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
