Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sades vidare, att dopets värde icke är beroende av den
döpan-des sinnesbeskaffenhet. Ja, om någon har framhållit detta, så har
det väl varit jag. Jag har gjort det i strid mot baptisterna och även
i de kyrkliga striderna för övrigt. Och gentemot kyrkans män har
väl jag, om någon, betonat, att sakramentens betydelse och kraft
är oberoende av den förvaltande personen och således att den, som
vet sig vara döpt av en ogudaktig präst — vilket har inträffat med
mig — behöver icke alls vara rädd för att han icke är döpt. Men detta
har jag framhållit också från den synpunkten, att sakramentens
betydelse icke heller beror på huruvida den, som förvaltar dem, är
lekman eller präst. Ty det är en gammalkristlig och gammalluthersk
grundsats, att sakramentets betydelse och kraft äro oberoende av
den förvaltande personen. Detta har från kyrkligt håll mångfaldiga
gånger framhållits, då det gällt att försvara den oseden, att
ogudaktiga präster — ty låtom oss erkänna att sådana finnas — fått
förvalta sakramenten.
Herr Åkerblom beklagade, att jag skulle uppriva den gamla
dop-striden. Jag vet icke på vad sätt det skulle ske. Jag har icke begärt
något annat, än att det, som nu åligger prästen att undersöka, när
det blivit svårt, skall av honom undersökas, medan det är lätt. Herr
Magnusson menade, att det visserligen kan bliva svårt sedan också,
men att det går lättare, när barnet blivit 14, 15 år, än strax efter
det barnet är döpt. Detta måste hava varit en missägning av honom.
Vill jag konstatera en sak, så är det väl uppenbart, att detta går
lättast, så snart jag fått veta, att saken inträffat, och att det blir
svårare med varje år jag dröjer. Är det verkligen så, att prästen
är angelägen om att kunna konstatera saken, så bör han undersöka
den strax.
Kontraktsprosten Boström i Sundsvall, vars brev jag läste upp,
har visst icke överskridit sin befogenhet, såsom en talare sade,
därmed att han plägat göra den anteckning, som han skrev om och
som han underställde biskop Johansson, vars gillande han också
mottog.
Herr Magnusson sade, att om man skulle tillåta något sådant där,
så kunde man låta alla andra kyrkliga handlingar, t. ex. jordfästning,
förrättas av lekmän. Herr Magnusson torde hava reda på att det
också förekommer, att lekmän begrava sina döda utan att anlita
präst. Och jag tänker, att de döda ligga lika döda ändå.
Vidare var här tal om de motiv, som kunde föranleda de
frikyrkliga att låta lekmän döpa sina barn. Jag nämnde såsom ett
exempel, att det är flera föräldrar, som vilja hava sina barn döpta
genom neddoppning, men det kunna de icke få, då dopet skall för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
