Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra anteckning i kyrkoböckerna därom, att barnet var »döpt
av lekman».
Så långt var ju allt gott och väl. Man hade nu en
föreskrift i positiv riktning i denna sak. Detta framkallade
emellertid oro i svenska kyrkans högsta kretsar. Biskoparna
kommo tillsammans, och under flera dagar dryftades frågan,
huru man skulle få till stånd en ändring i denna bestämmelse.
Resultatet blev, att man ingick till Kungl. Maj :t med en
underdånig anhållan om ett nytt cirkulär, som fritoge
prästerna från skyldigheten att undersöka, om ett lekmannadop,
som anmäldes, var ett rätt dop, samt att prästens skyldighet
vid mottagandet av ifrågavarande anmälningar skulle
inskränkas till att han i kyrkoböckerna endast antecknade
negationen: »Icke av svenska kyrkan döpt».
Så hade denna fråga stått i tio år, då lektor Waldenström
valdes till ledamot av 1908 års Kyrkomöte. Han var
missnöjd med denna intetsägande anteckning i kyrkoböckerna
men framför allt däröver, att undersökningen, om dopet vore
ett rätt dop eller icke, skulle undanskjutas på en oviss
framtid, då en sådan undersökning bleve betydligt försvårad.
Av denna anledning var det, som lektor Waldenström vid
1908 års kyrkomöte framlade följande motion:
»Det fordrades många och långvariga strider, innan
lekmannapre-dikans berättigande inom svenska statskyrkan blev erkänt. Det ansågs
strida emot den lutherska bekännelsen, ehuru Luther själv, som borde
veta, vad luthersk bekännelse var, försvarade densamma.
Men det stannade icke därvid. Den lutherska bekännelsen ställer
ordets predikan och sakramentens förvaltning på samma linje. (Conf.
Aug. XIV.) Det var således klart, att frågan om s. k. lekmäns rätt
att förvalta sakramenten skulle följa efter. Så skedde.
Nattvards-föreningar bildades, inom vilka Herrens nattvard firades utan biträde
av präst. Det väckte storm, men denna har redan lagt sig betydligt.
Det har allt mer och mer börjat inses, att det icke kan ligga något
okristligt däri eller vara någon verklig fara för svenska kyrkan, om
personer, som älska Frälsaren, samlas för att uppbygga sig i tro och
gudaktighet genom bön och sång, Guds ords läsning och den heliga
nattvardens firande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
