- Project Runeberg -  P. P. Waldenström i kyrkomötet /
109

(1931) Author: P. P. Waldenström With: Olof Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 1. Angående den av Bibelkommissionen framlagda nya översättningen av Nya testamentet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»kan sägas beteckna större värnlöshet» än det andra. Ja, om man
nödvändigt vill fantisera, så kan man ju göra det. Är det meningen,
att det skall vara någon nyans, varför säges då i grundtexten
ständigt »himmelens fåglar» och aldrig »fåglarna under himmelen»?
Bibelkommissionen har, såsom ordspråket säger om konsistorium,
ömsom gjort si och ömsom så, men har naturligtvis alltid gjort rätt.

Även på ett par andra uttryck vill jag fästa uppmärksamheten.
Frälsarens uppståndelse framställes i Nya testamentet understundom
såsom en uppståndelse och understundom såsom en uppväckelse, och
det är rakt ingen svårighet att översätta med uppståndelse, där det
står uppståndelse, samt översätta med uppväckelse, där det står
uppväckelse. På de ställen, där det står uppväckelse, framställes saken
såsom en handling av Gud, som har uppväckt Jesus från de döda.
Nu säger professor Rudin i sina anmärkningar, att den ene
evange-listen begagnar företrädesvis ordet 6vaoråvai, den andre
företrädesvis ordet éy^iQ^odai. Ja, men om de så göra, när de tala om samma
Herrens uppståndelse, varför icke då låta den allt annat än lilla
nyans kvarstå, som verkligen finnes i de olika bibliska uttrycken?
Är det bättre att uppdikta nyanser, där inga finnas?

Det förhåller sig på samma sätt, då det talas om att Judas Iskariot
förrådde Herren. Det står, att han överlämnade Herren. Att det var
förräderi, det är klart, och därför kallas han ocksånooönzrjg eller
förrädare. Professor Rudin menar, att »om Judas’ handling
översattes med överlämnas, Nya testamentet också skulle hava kallat
Judas för överlämnaren i stället för förrädaren». Men nej, herr
Rudin. Det finnes intet ställe, där han kallas överlämnaren. Men om
hans gärning heter det konsekvent: »han överlämnade Jesus» åt
judarna, då han förrådde honom. Sammalunda heter det konsekvent
om fariséerna, att de överlämnade Jesus åt Pilatus, icke att de
förrådde honom. Men i Apg. 7: 52 kallas de hans förrädare. Det ligger
en verklig nyans i dessa olika uttryck, och varför icke låta den
finnas kvar, eftersom man nu skall vara så angelägen om riktiga
och svenska uttryck ?

Bibelkommissionen översätter ordet jiQoaxvrslv ömsom med att
giva sin hyllning åt någon, ömsom med att falla ned för någon,
ömsom med att tillbedja någon. Därvidlag har Bibelkommissionen
verkligen givit en förklaring, som för kommissionen må gälla, vad
den kan. Således, när Herodes säger till de vise männen, att han
ville komma och tillbedja barnet, så översätter kommissionen: »giva
barnet sin hyllning». Nå, låt då detta vara, ty där är icke fråga
om någon religiös handling — det kan åtminstone sättas i fråga
om så är. Men när det i Matt. 28 kap. står, att lärjungarna tillbådo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:32:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ppwik/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free