Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 1. Angående den av Bibelkommissionen framlagda nya översättningen av Nya testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort sig gällande i hans första översättning, försedd med noter,
om den andra har jag icke tagit kännedom.
––-Det var nu icke meningen att ingå i något egentligt svaromål
på herr Waldenströms yttrande. Men det kommer sannolikt i den
prästerliga avdelningen att bliva fråga om sådant. Denna lilla första
diskussion kan dock giva ett begrepp om vad vi hava att motse;
och jag tror, att jag står vid mina första ord om att det blir en
strid på liv och död. Jag vill gärna erkänna, att det kan finnas
enstaka ställen, där ändring behöves. Kommissionen vill själv föreslå
ganska många ändringar, ett par hundra stycken. — Vad särskilt
beträffar anmärkningen om mått, mynt och vikt, av vilka man gör
så stor vikt, har kommissionen så mycket som möjligt sökt närma
sig den gamla översättningen. Icke heller den gamla översättningen
har begagnat ordet metret, utan ett svenskt uttryck, för att folket
skulle förstå det. — För övrigt vill jag säga, att det icke finnes
många av de argument, som herr Waldenström använt mot vår
översättning, som icke blivit besvarade eller komma att besvaras av
kommissionen.»
Lektor Waldenström replikerade härtill:
»Jag ber om ursäkt, att jag åter måste besvära Kyrkomötet med
en replik.
Att jag i den översättning, som jag utgav med noter, slaviskt
följde den grekiska grundtexten, berodde därpå, att dess ändamål
var att giva läsaren en så trogen bild som möjligt av grundtextens
uttryckssätt. Men i den upplaga, som jag utgav utan noter,
försvenskade jag texten, därför att den upplagan var avsedd mer för
gemene man, under det att den förra var avsedd för predikanter
och lärare. Det är även många av Sveriges präster, som begagna
den. Om textupplagan har professor Rudin icke tagit någon notis.
Ja, men då borde han icke heller tala om den. Det är hans rättighet
att låta bli läsa den, men det är icke hans rättighet att giva sig till att
tala om ett arbete, som han icke tagit notis om. Granfeldt i
Hälsingfors skrev en bok om försoningen emot mig. I företalet meddelade
han, att han icke läst någon av mina skrifter utan endast mina
motståndares ; men han tog för givet, att de lämnat en riktig
framställning av mina åsikter! Jag skrev till honom: ’Jag kan naturligtvis
icke fordra, att Ni skall läsa mina skrifter, men däremot är det min
obestridliga rätt att fordra, att Ni låter bli att skriva om dem, därest
Ni icke vill läsa dem!’ Ett sådant handlingssätt måste förefalla
upprörande icke blott för mig utan för varje person med rättskänsla.
Den bekante Spurgeon säger, att en recension nu för tiden vanligen
tillgår på det sätt, att man tager en bok, skär upp ett par sidor, luktar
på papperskniven, ser på författarnamnet och skriver recensionen
färdig.
Herr Rudin sade, att man i fråga om mynt, mått och vikt icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
