- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
185

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

sinte igenkände uniformerna af några dragoner, som
buro facklor och lyktor. I deras spets gick den unge
officeren, som befallt angreppet på arbetarne. Vid
hans sida baronens resliga gestalt och en smärt, i en
mörk kappa klädd kvinnofigur.

Ett gränslöst ursinne grep den epileptiske, när
han såg uniformerna. Nu voro de endast några steg
ifrån honom. Den unge officeren pekade på den
mörka gruppen midt på vägen och skyndade närmare.
Då skar genom luften ett gräsligt skri, och med ett
väldigt språng störtade sig den vansinnige öfver
officeren, gripande fast om hans hals med sina
järnhårda händer.

Officern brottades med den rasande. Bägge
tumlade till marken. Men den vansinnige släppte ej sitt
tag, fastare och fastare kröktes hans fingrar om
strupen på fienden, som låg där rosslande, nära att kväfvas.

Nu hade emellertid äfven soldaterna hunnit fram.
De höggo löst på den rasande, släpade honom efter
vägen, men hans klor släppte icke offrets hals; som
en ulf hängde han vid strupen på Hans Henning,
som knappast längre kunde röra sig.

Då föll ett tungt knytnäfslag från en af
dragonerna på den rasandes hufvud. Ett tjut — hans
händer öppnade sig, man ville släpa bort honom ifrån
hans offer, men med vanvettets kraft slet han sig lös,
störtade sig åter på Hans Henning och bet och
klöste sig fast vid hans kropp.

Nu hade Hans Henning emellertid fått isina
händer fria och dragit sabeln. Ett hvinande hugg
träffade hufvudet på Konrad, som tumlade tillbaka. Då
han åter rusade fram i blindt raseri, råkade honom
sabeln midt i bröstet, så att han med ett fasansfullt
skri kastade upp armarne, störtade öfver ända och,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free