- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
115

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

»I dag på eftermiddagen håller kandidat Hilgers
åter en sådan offentlig gudstjänst i det fria på
Invalidberget.»

Baronen sprang upp.

»Låt genast spänna för,» ropade han till
betjänten. »Jag skall själf göra ett slut på detta oskick.»

Hilma lade sin smala hand på faderns arm.
»Förila dig inte, kära far,» bad hon. »Kanske
motsvarar ändå herr Hilgers verksamhet mera dina
innersta åsikter, än du tror.»

»Försvarar du honom nu igen?»

»Du vet, kära far, att jag är fullkomligt ense
med herr Hilgers’ uppfattning, att själasörjaren för en
församling framförallt måste vara en vän, en
rådgif-vare och broder åt de fattiga och olyckliga. Hans
nuvarande verksamhet, hvilken jag ser i helt annan
dager än pastor Neumann, synes mig bara som ett
utslag af denna åsikt. Du, min far, hjälper också
gärna de fattiga och olyckliga, jag förstår då inte,
hur Gottfrid Hilgers’ verksamhet så kan harma dig.
I hvarje fall är det din skyldighet att först se och
höra, innan du dömer eller inskrider och bestraffar.»

Orädd mötte den stolta jungfrun baronens mörka
blick. De voro båda af samma skrot och korn, fader
och dotter! Stolta och högsinnade, hjälpsamma och
offer villiga. Men baronen var van att härska och
befalla. Han kände intet större fel än olydnad, än
un-derhafvandes och arbetares uppstudsighet. Intet var
honom förhatligare än bristande laglydnad, oordning
och tygellöshet. Den som fogade sig efter honom,
honom var han en väl vill’g och mild husbonde, men
den som uppreste sig, honom krossade han. Dotterns
vekare sinne hade endast ärft stoltheten, ädelmodet
och oräddheten i faderns karaktär; härsklystnaden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free