- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
108

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

»Låt far få litet tid på sig,» sade hon sakta.
»Han har nu engång sitt eget hufvud och skall nog
några dar gå ur vägen för dig, för att låta saken
mogna i sina tankar. Men sen kommer han att
förstå dig lika bra, som jag redan har förstått dig, min
son.»

»Älskade min mor!»

»Ja, ja, jag har förstått dig, och om det vore
möjligt, att jag kunde hålla dig ännu kärare, skulle
jag göra det just för det steg, da nu har tagit. Jag
har ruskat på mitt gamla hufvud, då jag läste din
predikan, och sagt till mig själf: antingen är du ett
dumhufvud, som inte längre förstår din son, eller
också är din son inte på den rätta vägen. Jag har
tänkt mig det så, att prästerna väl ändå egentligen
skulle vara för oss stackars fattiga och bräckliga
människor, efter som själf ve vår herre Jesus Kristus
umgicks med de ringa och föraktade. Men din predikan
talade endast hela tiden om människornas plikter, om
lydnad, flit och tro, men inte om kärleken, som ändå
är det högsta, och inte om människornas rättigheter,
i synnerhet de fattigas och sjukas och olyckligas, som
dock ha rätt till en smula kärlek, till de lyckliga,
rika och friska människornas medlidande. Ser du,
min son, jag är bara en obildad gammal kvinna,
men jag märkte ändå, att det låg någonting i ditt
väsen och dina ord, som inte hörde dit. Du ville
sträfva högt, du ville ej förnöjas, du ville bli en rik,
en mäktig man — ja, du tänkte nog till och med
på fröken Hilma, och jag blef rädd i hjärtat, att jag
skulle förlora dig, ty om du ej ville kännas vid det
stackars olyckliga folket, så skulle du ej heller vilja
kännas vid mor och far, som också äro fattiga och
sjuka och inte förstå de stora lärda orden.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free