- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
48

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

hjärta, som så lidelsefullt trånade efter lycka, kärlek
och solsken och endast funnit stolthet och högmod,
rikedomens tomma glans, prunkande prakt — och
outsägligt elände här i världen.

»Jag skall gå min egen väg,» mumlade han med
gnisslande tänder. »Hon skall tvingas att medge, att
jag lika väl som hon står på lifvets höjder, om också
icke understödd af rikedom och förnäm börd.»

Han betraktade sin vistelse i Aldendorff och
prästämbetet i Bruksbyn och Ödemarken endast som en
öfvergång, som ett trappsteg till en högre ställning.
Icke för intet hade han redan fiere gånger predikat
i en kyrka i hufvudstaden och fäst de högsta
kretsarnes uppmärksamhet vid sig; icke för intet hade
han dag och natt suttit lutad öfver sin bok, hvilken
bar titeln »Tidens nöd» och återförde den stora
världens inre ofrid till den allmänt härskande otron.
Boken hade kommit ut och förvärfvat honom
erkännande från de inflytelserika kretsarne inom kyrkan.
Om han fortsatte att arbeta, att sträfva på detta vis,
så var en kallelse till hufvudstaden säker. Vägen till
ära, till en hög ställning stod honom då öppen.

En stund gingo Hilma och Gottfrid tysta
bredvid hvarandra. Plötsligt sägo de sig omringade af
Invalidens fyra innevånare, som med vänliga miner
trängde sig fram till Gottfrid.

»Vi ha ännu inte tackat er, herr pastor,» sade
August Knille, »för er penninggåfva i dag...»

»Det är detsamma,» svarade Gottfrid hastigt. »Ni
behöfva inte. tacka mig. Jag ser, att ni redan ha
användt pengarne till mat och dryck — jag hoppades,
att ni skulle köpa er kläder för dem.»

»Hvad skulle vi med fina kläder?» skrattade
Vilhelm Poppe. »De gamla paltorna göra nog ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free