Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
»Arbete, nådig herre . . . ack ja, om jag kunde
få arbeta!»
Den utmärglade kvinnan sträckte ut sin seniga
arm som i brinnande trängtan efter arbetets lycka.
»Jag skall ge er ett rekommendationsbref till en
verkmästare, som jag känner,» fortfor Gottfrid, i det
han satte sig till skrifbordet. »Hvad heter ni?»
»Anna Polatovska, nådig herre, och min dotter
Liska, och mitt yngsta barn här heter Anna, liksom
jag, men döpt är hon inte ännu ...»
»Ännu inte döpt!?»
»Vi äro katoliker, och då ville herr pastorn i
staden inte döpa mitt barn — inte heller hade jag
några penningar för att betala kostnaderna ...»
»Jag skall ge er pengar — min Gud, min Gud...»
Hastigt skr ef Gottfrid några rader till Invalidens
inspektor i staden och till verkmästaren på baronens
järnbruk.
»Där har Di brefven och här är litet penningar!
— Och nu, kom med in i. kammaren här — här kan
ni stanna ostördt tills i morgon. Jag skall tala med
min mor, hon skall sörja för er.»
»Tack, tusen tack, nådig herre...»
»Kalla mig ej så. Jag är ingen nådig herre.
Gå nu dit in.»
Med en häftig åtbörd drog han tillbaka handen,
som kvinnan ville kyssa. Så sköt han henne och
hennes barn in i den lilla kammaren, sedan han
gif-vit dem ljus, slöt dörren, stod några ögonblick, stelt
stirrande efter dem, och slog så med en plötslig
snyft-ning händerna för sitt ansikte.
Då öppnades dörren till föräldrarnes sofrum och
hans mor kom ut.
»Med hvem talade du, Gottfrid?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
