Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vanans makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VANANS MAKT. 337
om tenntallrikarne, som glänste likt silfver, och förstått, att ett par
dylika skulle göra gumman lycklig. Och hon talade vid Rubin, och
han köpte ett par på marknaden, och dessa gåfvo de gumman i julen.
Det var något det! Och gumman kunde ej låta bli att låta de granna
pjeserna glittra i ögonen på gamle Kratsen. Han betraktade dem,
men sade ej ett ord. Det var nämligen han själf, som i många år
ämnat köpa den gåfvan; men det hade aldrig velat räcka till -
och nu kom Rubin- »pojken», och pekade fram med dem. Kratsen
kände sig en smula sårad af sin gummas förtjusning.
»Åh ja», sade han slutligen, »du kan gerna sätta opp dem högt
på hyllan, men si - inte vill jag äta ur dem - för de äro af bara
bly, - ja, bly du, - hur du polerar dem, så blir bly ändå bara
bly.» Den hederlige Kratsen visste ej af att han i sin metallrena
karaktär nu råkat på den enda blysmula, der fanns - litet afund,
som dock förädlades af kärlek till de sina och själfve Rubin, fastän
denne - bevars! skulle göra sig »märkvärdig». Dessa tenntallrikar
voro dock det enda tvistefröet i huset - i gummans ögon dyrbara
som silfver - i gubbens bara bly; ty riktigt tenn finnes ej nu för
tiden.
Ur Onkel Adams portfölj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
