Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vanans makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VANANS* MAKT. 331
»Förstås, förstås, småherrskap - gubben Krats är en beskedlig
karl och har själf i sina dagar hållit på att frysa ihjäl. Begriper
inte hvad gumman tänker på.»
I detta ögonblick glimmade ett ljus vid skogskanten, gumman
hade tändt på en brasa, som sken genom den lilla fönstergluggen till
en ledstjärna. Hon hade väl tändt förut, men glömt att skrufva upp
luckan, och derför sågs ej ljuset förr än nu. Gubben Krats höll ord,
fastän snön ibland stod honom till midjan. Gumman öppnade dörren
- det var en bra ful gumrna, och hade inte småherrskapet varit så
frusna, hade de skrikit i förskräckelse. Det var en liten bofällig stuga
med lersmetning i väggspringorna och en spisel, på hvilken en
qvist-brasa brann och upplyste det lilla rummet. I sängen satt, yrvaken,
en liten ljushårig flicka, som med en knyck på nacken kastade det
långa håret bakåt för att kunna se. Hon smålog så godt, då de
inträdande voro barn såsom hon själf, och äfven dessa försonade sig
med gumman, när hon sade:
»Småplocket skall veta, att det är mitt barnbarn.»
»Småplock? mor! hvad är det? Passar det sig att säga småplock
åt småherrskaperna. Sätt nu på kaffekulpen, så att de få något att
värma sig med - adjö med dig - nu förestår det värsta» - och
dermed var gubben utom dörren för att åter vandra af i mörkret.
Det är ej svårt att föreställa sig moderns dödande oro; men
gubben kom igen och sade: »Nu leka småherrskaperna med Lisa,
mitt barnbarn, och allt står väl till -. gumman sköter om den saken
- och hon är så barnkär, gumman, så att det går som en dans för
henne att bli bekant med små barn.»
»Gud belöne er! Gud! Gud!»
»Ah ja, det gör han nog, den gode Guden, fastän han ibland
sätter oss på prof.»
Nu blef fråga att få upp täcksläden. Detta var ett mödosamt
arbete, men lyckades slutligen, och sedan gick Lind och höll i, under
det att gubben, som kände trakten, körde de uttröttade hästarne mot
det glindrande ljuset.
»För si här går en bäck och har skurit under isen, så att vi
måste köra en krok», sade gubben undervisande. Och slutligen kom
äfven frun fram och fick kläda af sig sin tunna pels - den tjocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
