Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höga relationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> HÖGA RELATIONER. 273
»Han kom till Stockholm och var der i Svea hofrätt i flera år.
Men jag var den tiden engagerad i banken - en - en un ...
underordnad plats, förstås; ty jag var ung den tiden, förstås; men Eklin
lefde med de förnäma och förde ståt; ty han måste. Han spelade
kort med rikets förnäma ämbetsmän och var i sällskap alltid med
förnäma ynglingar. Ja, ett par af dem äro excellenser. Men det
duger inte för sparfven att gifva sig i trandansen, som man plär säga.
Eklin tog den vanliga och ganska kloka utvägen att gifta sig med
en rik kryddkramhandlaredotter. Fadern hade boden just i ett kyffe
på Österlåuggatan, men hade skrapat ihop multum. Krediten blef
åter praktikabel, och det unga herrskapet lefde flux floribus,
synnerligen sedan kryddkrarnhandlaren vandrat all verldens väg. Ingen
frågan, att de hade en stor våning, och Eklin såg hos sig de yppersta
vårt land eger i rang, rikedom, vetenskapliga förtjenster och snille;
ty allt ville Eklin samla omkring sig.»
»Och han lefde öfver sina tillgångar?» frågade rektorn.
»Ja, visserligen, så stora de voro; så lånade han ut åt förnäma
vänner och gick i borgen »dazu», så att då baron Eidderflykt tog till
schappen, så fick han betala - låt se? - femtiofem tusen riksdaler
för sina namn. Ja ha - femtiofem tusen och några hundra, jag
minns ej för ögonblicket siffran.»
»Och sen var han ruinerad?»
»Nej, ingalunda - men han fick sig en nyttig varning - fastän
den icke halp synnerligen.»
»Och vidare?»
»Och så dog hustrun barnlös - och så kom slägten och ville
ärfva och begärde in hans stat.»
»Och så var det slut?»
»Ja, för den gången, ja. Men Eklin hade bland alla sina
ungdomsvänner dock en verklig vän, baron Urban - denne, en hedersman,
som hvar man vet, skaffade Eklin uppbördsplats och gick själf i
borgen. Vår vän Eklin flyttade åt landsorten, men som stockholmare
naturligtvis hvarken ville han eller trodde han sig kunna uppträda
indraget och blygsamt. Han hade visst en underordnad plats, men
han höjde sig öfver den genom sina relationer. Naturligtvis måste
han föra ett depeusivt lif!»
Ur Onkel Adams portfölj. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
