Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSEVIS. 245
så lik var hon Olivia Emmersson, sådan hon var för några och tjugu
år sedan.
Flickan sprang upp ur sin väf, rodnade lindrigt och neg något
förlägen.
»Är friherrinnan hemma?» Titeln tycktes henne ovan. »Mamma,
ja», och nu skyndade hon in i ett närgränsande rum, och strax derpå
kom ett äldre fruntimmer ut; enkelt, men smakfullt klädd, ganska
riktigt, som borgmästaren sade - i »hemväfdt».
»Jag har inga färdiga nu», sade den goda frun nigande, innan
jag hunnit säga ett ord.
»Känner Olivia Emmersson igen mig», frågade jag till svar på
hennes obegripliga hälsning, »en gammal vän sedan fordom?» Hon
betraktade mig några ögonblick. »Ja, ja», ropade hon lifligt och med
strålande ögon, »ja, ja, tack för sist, tack, tack! Välkommen! Det
är min flicka; Gertrud heter hon - åh ja, hon har granna namn också,
ty det ville salig Ljungsköld; men jag sade, Gertrud skall hon också
heta efter gamla Gertrud, som var vårt allt i allo der hemma.»
»Vet du hvad, Gertrud? Nu ställa vi till en supé», sade den
glada värdinnan, »du tager till hvad vi ha. Inte sant?» tillade hon
och såg mig förtroendefullt in i ögonen. »Ni håller till godo hos
Olivia Emmersson.»
»Men mamma», sade flickan. »Ja, bekymra dig icke, han håller
till godo med hvad vi ha. Jag känner igen den forne studenten, som
pappa höll så mycket af och sade: han är den enda kloka människan
jag råkat på många år.»
Lilla Gertrud kom således i farten, skulle visa sin förmåga att
arrangera och aflägsnade sig således.
»Tack för sist och tack för nu!» sade den forna Olivia
Emmersson, som var enka efter »Kammarduksnålen» baron Ljungsköld.
»Min bästa Olivia», sade jag, »titeln lägger jag bort, den passar
ej goda vänner emellan. Jag minnes väl första gången vi träffades
och den sista också, och, sanningen att säga, ser jag i edra ögon
samma barnsliga fröjd, som då gamla Gertrud försäkrade, att Olivia
hade ’fallenhet’.»
»Tycker ni det? Ja, så är det. Och intet har jag att klaga
öfver. Min gosse är en ståtlig gosse, rask, frisk, flitig och med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
