Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
ut och in och tittade i fönstren, om de unga tu snart skulle komma,
under det att jag och majoren talade om potatissjukan, som då rasade
i det bildade Europa. Själfva potatisen tål ej vid att odlas för
mycket, utan behöfver litet natur den också.
Slutligen återkommo de unga och inträdde.
»Nej, se kammar ...»
»Jaså, är det redan bekant, att Georg är utnämnd till
kammarjunkare?» sade majorskan gladt Öfverraskad.
»Jaha, jaha, det var öfverraskande att få se dig här», sade jag.
»God dag Georg, och god dag lilla fästmön», fortsatte jag.
Stackars fästmön, hon var icke så rödblommig, som då jag sist
såg henne. Hon var mera behaglig än vacker; men man kunde icke
undgå att se ett drag af liknöjdhet i de klarblå ögonen, som sist
strålade af fröjd.
Georg Ljungsköld, kammarjunkaren - icke kammarduksnålen -
var sig lik. Det var också ej längre än ett par, tre år, sedan vi
råkades. Han var, som vanligt, smakfullt och nätt klädd, fin och
putsad och i hela sitt sätt vänlig och hvad man kunde kalla »snäll».
Han passade temligen att vara fästman; men man - det såg han ej
ut till.
De unga satte sig i en soffa och hviskade sakta, som förlofvade
bruka, men jag hörde ett och annat ord, så att det blef mig tydligt,
att de sade hvarandra ömma dårskaper på franska.
Majorskans ögon strålade af onämnbar modersstolthet, då hon
upplyste mig om att de unga föresatt sig att öfva sig i språken,
emedan de strax efter bröllopet skulle göra en utrikes resa. Den ena
dagen hviskade de franska, den andra tyska, den tredje engelska,
sade majorskan. »Och hvad det låter väl», fortfor hon med en
tacksam blick mot himlen, lik en stackars katolsk qvinna, som ej
begriper ett ord, men tror sig vinna Guds nåd och kärlek, om hon
stafvar sig igenom en latinsk bön.
Det skulle ändå kännas bra kuriöst, tänkte jag, att uttrycka
onämnbara känslor på tre, fyra språk och öfva sig för en utrikes
resa, då man skall lägga grunden till ett framtida hem.
Ett hem! I dylika familjer tänker man föga på ett hem. Deras
hela lycka och ära ligger utom den trånga kretsen, der ett par män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
