Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges fängelser 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En vaktknekt hade blifvit skuren af en fånge, som fått tre års
cell för denna ogerning. Jag besökte denna fånge. Han var nästan
den enda äkta typ af zigenarstammen jag sett.
Hela hans starka figur, de tindrande svarta ögonen, det krulliga
håret och skägget och den gulaktiga hyn tydde på en af Österns
förkastade stammar, en vilde, som aldrig kunde tämjas och som
öfverallt måste bryta mot det bestående samhället. Ingen enda af denna
stam kan ens med tvång hindras från sitt nomadlif eller ställas i
jämnbredd med ett lands befolkning. Äfven då de icke begå brott,
lefva de utan sysselsättning och under oupphörlig vandring som
skärslipare och med andra tillfälliga sysselsättningar.
Denne hade rånat och stulit och således fått hus och hem på
Landskrona. Han talade fromt, men det föreföll, som om en tämd
tiger varit tvungen att apportera. Af honom fick jag anledning att i
»Hat och Kärlek» måla denna besynnerliga stam och anföra prof
på lemningarna af deras språk, det så kallade tjufspråket, som lärde
sagt mig ha sin stam i magyarernas.
Kommendanten på en annan fästning, som besöktes, var en
veteran från 1808–9 års krig, en gubbe, som bar hela den yttre
stämpeln af en gammal tapper och ihärdig finne. Man tyckte sig i honom
se en värdig representant af dessa krigare, som moderlandet glömt,
ända till dess Runeberg åter väckte de bleknande minnena till lif.
Skada att detta ej skedde förr, så att Sveriges tacksamhet och
aktning för dessa män, som offrade allt utom äran, hade vaknat, innan
de fleste redan hvilade i sina grafvar.
Mannen var dock en af de få hjältarne af Savolax’ lätta infanteri,
som Sverige på något sätt belönade. Denna belöning bestod deri, att
den gamle krigaren blef kommendant på en fästning och fångvaktare.
Då jag var der 1846, hölls mönstring med fångarne, af hvilka en
fått fotbojor, utan att man af hans på fästningen förda
meritförteckning kunde få reda på orsaken. Kommendanten upplyste dock vid
mönsterbordet, att orsaken var, att karlen var en stor skurk, en dålig,
opålitlig persedel. Detta var dock intet lagligt skäl att belasta honom
med särskildt fängsel. Det märktes tydligt, att den gamle krigaren
åtnöjde sig med att handla efter sitt bästa samvete, men de lagliga
formerna tycktes han ej ha tagit reda på. Troil gjorde ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
