Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges fängelser 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sotargosse från Södertelje.»
»Jaså, hvad ondt har du gjort?»
»Jag har sotat.»
»Sotat? Det är ju ditt yrke det. Huru hänger det ihop – det
är ej sant.»
»Jo si, vi ha vårt distrikt der i Telje – och frun, för si
sotaren är död och enkan drifver rörelsen, har burskap hon i Telje,
och så skickar hon ut oss pojkar på landet, och jag gick och sotade
än här och än der, och så råkade jag in i Stockholms län och så
sotade jag en olaglig skorsten, för si det tillhör Stockholms sotare att
sota der, och så tog man mig och satte hit mig.»
Direktören anmärkte då, att bref skulle afgå från landshöfdingen
i Stockholms län till magistraten i Telje för att få veta, huruvida
denna för samhället vådliga person verkligen var sotargosse, i tjenst hos
burskapsegande sotarenkan i Södertelje, hvarpå Telje magistrat skulle
svara landshöfdingen i Stockholms län och denne underrätta vederbörande
myndigheter om det märkvärdiga förhållandet, att en skorsten
blifvit rengjord af oriktig person, som väl dock skulle hemförpassas.
Troligen fick pojken, ty det var summan, per ångbåt fara hem igen
till frun. Det var således en lustresa, under hvilken han fick se
Stockholm; ty vig som en katt, är det ganska säkert att unga herrn,
när han fann vistandet på golfvet tråkigt, klättrade upp till cellfönstret
och njöt af den förenade utsigten öfver Stockholm och Mälarens
spegelyta.
Men nöjen äro alltid dyra, och det är högst beskedligt af staten,
att den bekostar dylika åt stackare, som eljest icke skulle ha råd
förskaffa sig sådana.
Detta var under den stränga passtiden och måtte väl försvinna,
sedan resan blifvit fri; men ganska säkert ske, oftare än vederborde,
häktningar, som äro alldeles onödiga.
Det är ej meningen att här måla fängelseväsendet, utan blott
några få mera framstående egenheter i våra lagliga åtgärder och i de
brottsliges lynnen. I allmänhet äro fångarne på långt när ej så
nedtryckta, som man kunde vänta. Teorien om frihetens nödvändighet
slår på dem ofta ej bättre in än på den fångna fågeln, »som sjunger
ut sin smärta i buren». Släpp ut honom, och han återvänder ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
