Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 61
hans stöd. Hon bodde i några smårum på nedra botten i ett litet
hus på en bakgata. Fattigdomen gömmer sig alltid så. Då jag
inträdde, fann jag den lilla familjen i ful]t arbete, men icke med
slaf-vens surmulenhet, utan med det fria arbetets glädje i sina blickar.
Der fans ingen tyngd öfver ögonen. -Visst glömde stadens och ortens
honoratiores den gamla vännen Kalle Molinders döttrar, då de gåfvo
en bal, visst glömde de hans enka på sina kaffebjudningar; men
hvarken hon eller flickorna tycktes känna, att de voro undanskjutna.
De sydde de granna klädningarna, de gjorde fransyska blommor,
hvarmed deras läskamrater skulle lysa på nästa nyårsbal, fjäsas, dansa
hela natten och se glåmiga ut dagen derpå. Uthvilade och glada
började dessa sina arbeten den andra januari; de hade inga andra
nöjen.
»Nej se, Molinders vän», sade hans enka och fattade bägge mina
händer och såg mig rakt in i ögonen, »tack för att ni kom till oss.
Se här mina flickor, är det ej märkvärdigt, huru fort de skjutit i
vädret. Men Gud ske lof, vi ha rätt trefligt. Jag trodde ej, att det
skulle gå så väl, då Kalle gick ifrån oss; men mycket tål man,
mycket», återtog hon med något bemödande, »innan man förgås. Se
här», hon pekade på väggen, der en liten tafla hängde, »se här en
silhuett af Kalle, se hur lik sig han är, huru han småler mot hustru och
barn, ser ni? Är det ej likt? Och detta är en lock af hans hår. Det
är fädernearfvet.»
De bägge flickorna sågo upp från sitt arbete och betraktade mig
liksom frågande.
Silhuetten var ett vanligt klippningsarbete med herrns och fruns
och barnens ansigten, alla af svart glanspapper på en hvit
papperslapp, och ändå igenkände Kalles Ulla hvarje drag, såg leende der
intet fans, såg kärleksrika blickar från ögon, som antyddes af blott
en svart tagg vid näsroten för att utmärka ögonhåren.
Och som modern sågo äfven barnen. Pappa satt lifslefvande
inom den lilla ramen och smålog åt hustru och barn.
Det är tydligt, att de »sågo i syne». Jag ville ej stöta den
lilla familjens beundran för klippningsarbetet, som verkligen icke var
bland de bättre. Der fans panna, * näsa, mun, haka, och allt detta
kunde vara likt Kalle Molinder eller - någon annan; men enkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
