Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 57
utom var han aldrig hushållare, som du vet, fastän jag gjorde allt
för att göra honom dertill. Jag var der för ett par år sedan i en
affärsresa. Jag var då, liksom ännu, min tillkommande svärfaders
juridiska hjälpreda. Jag besökte då vår stackars Kalle Molinder och
öfverraskades mycket af ett hjärtligt skratt inifrån rummet. När jag
inträdde, voro min kära Kalle och hans hustru ensamma, men troligen
hade han kommit med sina vanliga galna historier, och deraf deras
högljudda skratt - åhja, ’litet roar barn’, det är det man med
sanning kan säga om Kalle Molinder och hans hustru - för öfrigt en
hygglig, vänlig människa; men oljemålade möbler och möbelkattun,
som dock tog sig ganska nätt ut. Jag sade intet, men hvad jag
tänkte, kan du väl föreställa dig. En människa med sä stora och
briljanta anlag och med så solida studier som Molinder hade kunnat
gå långt och verkligen göra lycka, om icke hans alltför glada lynne
förstört allt. Han var knappt tjugufem år och gifte sig med en
nittonårig fattig prestdotter. Ja, det var det, jag ärligen förespådde
honom.»
»Ha de barn?» frågade jag.
»Ja, två flickor, små söta och vackra ungar, som likna både far
och mor och således ha ett hyggligt yttre; men hvilken uppfostran
de få, är mig obegripligt, fastän Kalle Molinder sade mig, att han
själf undervisade dem - muntligen. Hvad sägs, muntligen! Der är åter
en af hans lättsinniga teorier framme och spökar. Dylika tankar äro
vår Kalles enda verkliga spöken.»
»Nå, än huset för öfrigt?» frågade jag.
»Jo; nätt och prydligt, till och med smakfullt - ingen fråga,
att Kalle hade smak - men allt tarfligt,, allt sådant att det hos den
förmögnare skulle tydas som ett infall eller gnideri, men hos den
fattige tillkännager brist eller rättare att vilja och icke kunna. Ja
vars, när Kalle själf anser sig lycklig, så måtte han väl vara det,
fastän inkomsterna äro svaga.»
»Huru stora?»
»Det kan jag ej säga; men troligen icke tiondedelen af hvad jag
och Klara efter de noggrannaste beräkningar behöfva för vårt tarfliga
uppehälle. Min tillkommande svärfar säger, att åtta å tio tusen rdr
gå åt årligen,, och jag vill tro det, i min samhällsställning och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
