Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 53
han förargade mig med sina spickna moraler, som smakade som det
hälsosamma, närande klibrödet, hvilket käns som en grushög i munnen;
men rätt hade han nog. Jag begriper det nu, då en annan varelses
väl och ve beror af mitt allvar och min duglighet.»
»Således förlofvad?»
»Jo, thu sad’et!»
»Med hvem? Naturligtvis med en ängel!»
»Du är en kurjös person, du, som inte vet, att ingen är förlofvad
med mindre än en ängel. Min flicka är dessutom verkligen en liten
ängel, eljest prostdotter till extraktion, en hemtreflig varelse till
profession och prosten Wallins enda dotter. Vacker förstås, fast det
beror på tycke och smak; men jag själf, Kalle Molinder, tycker, att
hon är vacker, och hon håller af mig. Ah du, det är ett par
turturdufvor. Du kan ej tro, huru god och bra gubben med det hvita
håret tar sig ut. Han är en prest af gammalt skrot och korn,
bibel-fast och trofast, och som icke tror, att han behöfver hjälp af
sko-makardrängar och »bordstudsare» för att sköta själavården. Och
gumman se’n - en riktig matgumma, fryntlig, glad, välmenande,
välgörande och dessutom icke utan medicinska kunskaper ur gamla
»Segerstedt» och »Tissot». Vi komma snart dit, du skall få se.»
Kalle teg en stund.
»Du skall veta, att Holmbom är sig lik; jag underrättade honom
om förlofningen. Nåja, der kom ett med hans prydliga, runda stil
skrifvet gratulationsbref om deltagande i min lycka och om Guds
välsignelse och så vidare (att förevisa, förstås). Men så ett
post-scriptum, der han examinerade mig om mina utsigter och svärfars
förmögenhet samt om huru mycket ett hushåll kostar, huru det blir
barn, som fordra uppfostran och slita hål på knäna, och
nödvändigheten att i en viss ställning lefva enligt sitt stånd, och huru oförsigtigt
man gör, då man gifter sig tidigt och af endast kärlek eller rättare
i ett rus af känslor. Tacka Gud, att han ej ansåg mig ha
kärleks-dille. Och så hade jag råkat säga, att Ulla var vacker, hvilket gaf
honom en osökt anledning att hålla en sermon om ytan, om den
förgängliga fägringen och den oförgängliga förstås, som sitter inuti. Der
är prestgården. Ligger den ej vackert vid sjön? I den der löfdungen
sitta jag och Ulla och öfverlägga om framtiden. Du må tro, hon är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
