Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
mångdubblade, som då en kamel genom strålbrytningen öfver
ökensanden framstår som en hel karavan, eller upp- och nedvända, som
då ett fjärran skepp i det isfyllda polarhafvet visar sig med masterna
ner och kölen upp. Alltid ligger en verklighet till grund, när en
dylik fantasiens spegelbild tjusar ögat. Denna förmåga eller denna
natur hade Kalle Molinder i hög grad_, och derför höll man af honom,
hörde honom gerna och hänfördes af hans bildrikhet, fastän man
efteråt tyckte, att det ej var stor reda med honom.
Han hade i själfva sin förmåga att intressera sin omgifning en
grundplåt till verklig otur hos mammor, pappor och tanter.
Dylika äro nämligen till ålder komna och anse sig således ex
officio skyldiga att med allvar betrakta lifvet och högst sällan
nedlåta sig att vara lika glada sorn de unga. När således Kalle, som
han brukade, hade upplifvat dessa allvarliga själar, så höllo de honom
räkning derför på sitt vis.
Efteråt funno de, att den beskedlige Kalle med sina infall och
sin på en gång glada och reflekterande verldsåskåduing förgripit sig
på dem själfva och på ett ovarsamt sätt förblandat (men gudilof blott
för några ögonblick) deras stadgade åsigter och allvarliga tankar. De
funno honom således påflugen och orolig, men alltid efteråt, aldrig
under det han höll på med experimentet. De, som han förnöjt med
sitt glada sätt, klandrade honom såsom lättsinnig och opålitlig, emedan
han skakat om deras andliga kaffepanna, så att sumpen kom upp,
och detta sedan man med sockerbitar af själftillräcklighet och
moraliskt fiskskinn i en tretti, fyrti år »klarat» sin själ.
Nej, Kalle Molinder var »opålitlig och lättsinnig», och flickorna
fingo så många varningar för hans arga list, att de företogo sig att
riktigt studera honom, särdeles hans ögon; men min Gud, dessa voro
så ärliga och så småleende som ett barns, och slutet af
undersökningen blef, att de tyckte, att han var treflig och nog skulle bli
pålitlig, blott han finge en »klok» hustru.
Hos vännen Holmblom kunde man deremot taga alla möjliga
goda och solida egenskaper liksom »på hyllan»; rolig var han just
icke, men hygglig karl för öfrigt, och flickorna fingo i hans närhet
någonting högvist och allvarligt. Ett godt skratt kunde lika litet
uppkomma, der han förde ordet, som man kan få eko från ett dunbolster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
